Västerviks bryggerier

Denna text är ursprungligen från en artikel skriven av Hans Hjertqvist i Västerviks Tidningen den 28:e december, 1999. Jag har själv redigerat den något för att den skall passa bättre in i detta sammanhang. Originalartikeln, "Västerviks äldsta företag släckte många törstiga strupar", hittade jag på Västervikstidningens hemsida (www.vt.se).

Sandbergska bryggeriet

Det var Johan och Gustava Sandberg som startade byggerirörelsen år 1818 på den plats som nuvarande Bryggaren, fd Folkets Hus, i Västervik ligger. Efter skilsmässan 1835 tog Gustava, född Sandelius, över all fast och lös egendom samt rätten till bryggerirörelsen mot vissa förpliktelser. Fru Sandberg var mycket målmedveten. Först skulle alla skulder betalas. När det var gjort räknades vinsterna in. Rörelsen utvidgade och fru Sandberg investerade i fastighetsköp. Hon lånade dessutom ut avsevärda belopp mot inteckning i fast egendom. Hon konkurrerade snart ut de andra större bryggerierna. Magnus Andersson, A.C. Liedzén, Julius Kraeftz, C. D. Engström och A. Ljungdahl. Fyra sorters öl - Skarpöl, Sötöl, Besköl och Dricka på butelj sålde bra såväl på butelj som kannvis. Två sorters svagdricka fanns också i sortimentet. Förutom egna försäljningsställen använde sig krogar som Stadskällaren av fru Sandbergs drycker. Hon fick svår reumatism under sina sista år, men dog inte av sjukdomen - utan mördades av en bryggeridräng som avskedats för fylleri! En stor del av förmögenheten hade fru Sandberg testamenterat till kungahuset!

Västerviks Bryggeribolag

1862 förvärvades bryggeriet via offentlig auktion av ett konsortium. I detta ingick borgare ur de kända Västervikssläkterna Egge, Embring och Maechel. En omfattande modernisering vidtogs omedelbart. Lagom till julen 1862 var första brygden klar och för första gången tillverkades Bayerskt i Västervik. Sjökapten Lagus kom hem efter en långseglats 1865 och lade under sig bryggeriet. Han tröttnade dock snart och 1871 sålde han såväl egendom som rörelse för 30 000 kronor till Johan Petter Hagwall i Sundsvall.

Hagwallska Bryggeriet

Hagwall hade affärssinne och i takt med att produkterna förbättrades minskade antalet konkurrenter i staden. Stora kunder var den svenska flottan som ofta övade i Västerviks skärgård. Kanske ännu större var arbetarna vid Gunnebo bruk. Ölet kördes ut med häst och vagn. Hästarna hette Baron och Friherrinnan. Verkmästarna vid valsverket och puddelverket gjorde sig goda förtjänster genom att vara återförsäljare till arbetarna. En av dem öppnade dessutom krog vid bruket.

Piehls Bryggeri

Hagwall avled 1978 nyss fyllda 50 år och rörelsen övertogs av Christian Piehl för 45 000 kronor. Nya ombyggnader företogs, en ångmaskin installerades och i folkmun blev det Ångbryggeriet. Bostadshuset utefter Kvarngatan byggdes till och det tillkom även serveringslokaler. Piehlens schapp bland annat. De ölsorter som tillverkades var Bayerskt öl, Bayerskt lageröl, Skänköl, Pilsneröl, Pilsnerdricka, Lageröl, Iskällardricka och Lagerdricka. En kort tid även Svensköl och Wienerbier. Det fanns även läskedrycker såsom Champagnedricka, Waldmesiter och Kolanauss-Lemonad samt även smultron, körsbär och hallonlemonad.

AB Nya Centralbryggeriet

Bolagets lönsamhet försämrades så småningom och 1912 trädde företaget i likvidation. Det blev AB Nya Centralbryggeriet i Vimmerby som på exekutiv auktion ropade in fastigheten för 111 000 kronor. Under 1900 talet genomfördes en rad om- och tillbyggnader och naturligtvis moderniseringar. Nytt bryggverk och ny tappningshall för att nämna något. En omtalad rationalisering var när hästarna 1936 ersattes med bilar. Bryggeriföreståndare under 1900-talet var bl a Eric Palmér, Wilhelm Wijkström, Bertil Svensson och Bertil Bengtsson. Bryggerirörelsen avvecklades under andra hälften av 1950-talet och fastigheten såldes till Västerviks stad.

- Vi flyttade ut ur bostadsbyggnaden 1961, säger Nisse Bengtsson som var hemma på julbesök hos sina syskon och mor. Det var fadern Bertil Bengtsson som var den siste chefen för Centralbryggeriet. En del kanske minns att lokaler i tappningsbyggnaden användes till ungdomsgård 1959 till 1962. Andra utrymmen som depå. Sen kom grävskoporna, det trekantiga torget där alla bussar från landet stannade försvann. Folkets Hus byggdes. En byggnad som nu renoveras och som sedan några år bär det ärevördiga namnet Bryggaren.