Hagwallska Bryggeriet 1871-1879

Hagwall var född på Gotland 1828. Han hade arbetat i bryggeribranschen i Tyskland och Stockholm, på sistnämnda plats troligen i Hamburgerbryggeriet. Omkring 1868 flyttade han till Sundsvall. Sommaren 1871 hade hans mor avlidit i Visby och när han reste dit för begravningen valde han vägen över Västervik, som då hade god förbindelse med Gotland. Han hade hört talas om bryggeriet som var till salu för 30 000 Skr och tog sig en titt på det. Han såg att det fanns framtidsmöjligheter och köpte bryggeriet för nyssnämnda summa. Affären finansierades lånevägen. Själv hade han i kontanta tillgångar inte stort mer än 400 kronor - det var det belopp som var och en av de nio barnen Hagwall hade fått i morsarv.

Den 3 oktober 1871 kom han till Västervik och började sin korta men intensiva verksamhet där. Att han var en mycket god fackman skulle snart visa sig iform av lönsamhet. Några förändringar ifråga om byggnaderna företog han ej, frånsett att han inrättade ett par gavelrum i stora boningshuset. Han hade dock stora planer på ombyggnad och modernisering och hade låtit uppgöra ritningar därtill som blev färdiga några dagar innan han sjuknade och dog. Bryggeriets produkter förbättrades avsevärt och han kunde bjuda sina yrkesbröder en skarp konkurrens tack vare sina kvalitetsvaror som slog ut deras varor och kom deras rörelse att starkt gå tillbaka.

Ljungdahlska bryggeriet, nu ägt av J. E. Bergqvist, försattes 1879 i konkurs och det Engströmska bryggeriet bytte ägare. Särkilt lukrativ för Hagwall var ölförsäljningen till flottans fartyg som på somrarma hade sina övningar i Västerviks skärgård. En annan stor avnämare var framför allt arbetarna vid Gunnebo bruk. På 1870-talet hade detta järnbruk större arbetarestam än något annat bruk i Kalmar län. Arbetarna konsumerade mycket öl och dricka som Hagwall levererade. Tyskarna Anton och Caspar Meijer, som var verkmästare i resp. valsverket och puddelverket, gjorde sig som återförsäljare av bryggeriprodukterna en nästan lika stor vinst som Hagwall själv. Anton Meijer hade nämligen fått den tyske disponentens tillstånd att öppna krog vid bruket och de arbetare som frekventerade krogen fick goda ackord, vilka Anton Meijer lyfte vid avlöningstillfällena såsom likvid för dryckesvarorna. Gladhammars sockens taxeringsnämnd uppskattade Antons årliga inkomst av arbetet till 1.000 kronor men inkomsten av krogen till 1.200 kronor och det sistnämnda beloppet var utan gensägelse för litet.

Varorna kördes ut med två hästar och deras namn må nämnas här som exempel på Hagwalls humor. Den ena hästen, som var från en friherrlig herrgård, döptes till Baron och när ännu en anskaffades, en märr, fick den namnet Friherrinnan. Ett år tjänade Hagwall 19.000 kronor, vilket på den tiden ansågs vara ett stort belopp för ett bryggeri i en stad av Västerviks storlek, och när han dog efterlämnade han 84.000 kronor. Det sades då om honom från trovärdigt håll att "hade han fått leva några år till hade han varit stadens rikaste karl".

Emellertid beskärdes det honom icke något långt liv. Han avled redan den 26 oktober 1878 i en ålder av 50 år och 12 dagar. Under sin korta Västervikstid hade han förskaffat sig ett gott anseende och deltog i det kommunalpolitiska livet, bl. a. såsom stadsfullmäktig. Under Hagwalls sjukdom hade en bokhållare C. Hj. Wennerstrand skött affärerna och den 18-19-årige sonen Carl Johan förestått bryggeriet såsom bryggmästare. Dessa två flyttade emellertid från staden och bryggeriet 1879. Bryggeriets förre disponent Lagus tog såsom förmyndare för barnen hand om boet och utbjöd egendomen till försäljning genom annonser i orts- och huvudstadspressen.

I juli 1879 blev det sålt till handlanden och bagaren J. F. Piehl i Stockholm som inköpte det för sin son Christian Piehls räkning. Tillträdet skedde den 1 oktober 1879. Köpesumman var 45.000 kronor. Den hade alltså på åtta år stigit med 50 procent.